MORDFÖRSÖKET PÅ SERGEJ SKRIPAL I SALISBURY
Den 4 mars 2018 hittade en förbipasserande läkare och en sjuksköterska dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i ett totalt förvirrat och svårt medtaget tillstånd på en parkbänk i Salisbury. Det skulle visa sig att de hade blivit förgiftade med novitjok, ett kemiskt stridsmedel som ursprungligen togs fram i Sovjetunionen. Samma nervgift som förra året användes vid mordförsöket mot oppositionspolitikern Navalny.
Den skamlösa nervgiftsattacken på ex-spionen skedde på brittisk mark och tolkades av den brittiska regeringen som en öppen provokation. Men det var inte första gången den ryska underrättelsetjänsten opererade med dödlig avsikt i Storbritannien. Vem gav uppdraget?
Premiärminister Theresa May beskyllde en vecka efter attacken ryska regeringen för dådet:
“Russia’s record of conducting state sponsored assasinations and our view that Russia views some defectors as legitimate targets .. .. the government has concluded that it is highly likely that Russia was responsible for the act against Sergej and Julie Skripal.”
Den före detta militära underrättelseofficeren Sergej Skripal dömdes 2006 för spioneri för den brittiska underättelsetjänsten och fängslades i Ryssland. Under Medvedevs presidentstyre byttes han ut mot några ryska spioner i USA och flyttade till en hemlig adress i Salisbury i England. Putin var på den tiden premiärminister och blev fly förbannad över frigivningen. Han kallade Skripal för en skitstövel, en förrädare. Skripal var enligt f.d. kollegor en obetydlig spion som knappast hade tillgång till stora hemligheter. Men varför var Putin i så fall beredd att ta stora politiska risker för att förgifta honom?
¨Vad är skillnaden mellan en fiende och en förrädare? Man krigar mot en fiende, men småningom når man samförstånd och ett fredsavtal. Däremot måste en förrädare tillintet-göras.¨
Punkt slut. Det förklarade president Putins en gång för en journalist från en rysk oppositionstidning.
Far och dotter Skripal överlevde attacken, men en polis utsattes också för det dödliga giftet, som gav honom men för livet. Fyra månader efter mordförsöket exponerades ett par, som inte hade någon koppling till Ryssland, för novitjok. Mannen hittade en fylld parfymbehållare i ett källsorteringskärl i Salisbury och skänkte den till sin flickvän. Dawn Sturgess applicera-de ‘parfymen’ på handlederna, kollapsade och dog en vecka senare. Flaskan innehöll samma ämne som Skripals hade kommit i kontakt med.
Allting pekade på att uppdraget för giftmordet ‘högst sannolikt’ hade godkänts av Kreml.
Makthavarna förnekade all inblandning men det hela förvärrades av de ryska mediernas och Putins föraktfulla och sarkastiska sätt att behandla den allvarliga incidenten. För en gångs skulle enades EU:s regeringschefer tillsammans med USA och några andra länder om att vidta åtgärder. Resultatet var att världen över 168 ryska diplomater utvisades. EU och USA införde sanktioner, spärrade konton och uppsköt en serie bilaterala förhandlingar på hög nivå. Vintern 2018/19 var spänningen mellan Storbritannien och Ryssland nästan lika uppskruvad som under kalla kriget.
Många ryssar är anglofiler. De beundrar brittisk litteratur och författare som Shakespeare, Conan Doyle och Agatha Christie. Det bor drygt 750,000 personer i Storbritannien som härstammar från rysktalande länder.
För några år sedan brukade man kalla Putin-elitens favoritstad för’Londongrad’. Stormrika ryssar frekventerade Londons mondäna shoppingkvarter Mayfair och Belgravia där ryska praktiskt taget var det andra officiella språket. Oligarker investerade i svindyra lägenheter, skickade sina barn till engelska internatskolor och köpte en och annan fotbollsklubb. De var tacksamma för alla brittiska skatteparadis – Jersey, Guernsey, Isle of Man och Londons finanscentrum – där det var lätt att tvätta smutsiga pengar. Brittiska politiker blundade för penningtvätten.Premiärminister Tony Blair välkomnade Vladimir Putin och hans fru Ljudmilla med öppna armar när presidenten kom på statsbesök i juni 2003. Putin fick äran att bo på Buckingham Palace och höll tal på engelska vid statsbanketten.
PUTIN:” It is clear to everyone that in spite of the differences that existed before, today we need to act jointly.”
Relationerna mellan de båda länderna hade inte varit lika goda sedan 1870-talet. Det slöts ekonomiska avtal och man kom överens om att lägga en naturgasledning mellan Ryssland och Storbritannien. Den önskedrömmen gick bara tre månader senare åt pipan.
En brittisk domstol vägrade då lämna ut Boris Berezovskij, som i Ryssland anklagats för ekonomisk brottslighet och som flytt till Storbritannien och där fått politisk asyl. Berezovskij hade genom skumraskaffärer roffat åt sig en enorm förmögenhet efter Sovjetunionens sönderfall. Han stod president Jeltsin nära och hjälpte Putin på traven. Men när han började blanda sig i politiken hamnade han i onåd hos Putin. Den uteblivna utlämningen tolkades av Kreml som en näsknäpp.
Den före detta KGB och FSB översten Alexander Litvinenko hade några år tidigare också beviljats asyl och bosatt sig i London. Han arbetade ett tag för Berezovskij och utförde samtidigt uppdrag för den brittiska underrättelsetjänsten MI6. När Litvinenko började undersöka vem som låg bakom mordet på den regimkritiska journalisten Anna Politskovskaja och hotade avslöja Kremls lukrativa penningtvättstuga, var måttet rågat. I Putins ögon var avhopparen en förrädare, men det finns inga bevis för att han gav två ryska agenter (som arbetade för FSB) i uppdrag att spetsa Litvinenkos té med radioaktivt polonium i ett hotell i centrala London. Litvinenko död tre veckor senare föranledde Putins kommentar: ¨Herr Litvinenko är tråkigt nog inte Lazarus¨. Litvinenkos mördare Andrej Lugovoj erhöll 2015 en förtjänstorden av Putin.
The Magnitsky Act
Både Berezovskij och Litvinenko hade hotat den ryska maktelitens affärsintressen i Storbritannien. Det är den amerikansk-brittiske finansmannen Bill Browders förtjänst att den ryska ‘tvättomaten’ avslöjades. Browder ledde det framgångsrika investeringsbolaget Hermitage Capital i Ryssland, men statsanställda som stod Putin nära försökte småningom komma åt fondbolagets rikliga tillgångar. Browder beskylldes för förtal och skatteflykt och förvisades från landet.
Browders advokat var den ledande ryske revisorn och juristen Sergej Magnytskij som gick till motattack och i stället beskyllde staten för företags- och skattestöld. Han arresterades och dog som följd av psykisk och fysisk statssanktionerad tortyr i november 2009. Browder kunde bevisa att korrupta statstjänstemän mjölkade den ryska statskassan på minst $230 miljoner. Han lyckades också övertala amerikanska senatorer och kongressledamöter att instifta en sanktionslag som kallas The Magnitsky Act. Många ryssar hamnade på USA:s svartlista och deras amerikanska tillgångar frystes. Magnitsky-lagen har framförallt ett symboliskt värde och i Kanada och några europeiska länder (fast inte i Skandinavien) har man antagit en brittisk version av lagen. Browder, som hade flytt till England, fortsatte sökandet efter de försvunna pengarna. Panamadokumenten och Paradisläckan hjälpte honom att uppdaga offshore-bolag som ägs av ryssar. Det visades sig att ryssarna hade använt SEB, Swedbank, Danske Bank m.fl för att slussa miljarder dollars till brevlådebolag i skatteparadis.
Mentaliteten i Westminster hårdnar
Mordet på Litvinenko var nästan ännu mer brutalt än nervgiftsattacken på Skripals. Litvin-enko kände nämligen sin mördare, Andrej Lugovoj, och planerade att samarbeta med honom. Attacken skedde mitt i London och gärningsmännen spillde polonium på flera olika platser (inklusive på sig själva och i flygplanet ).Trots alla bevis att många högt uppsatta ryssar var inblandade i giftmordet vägrade den brittiska regeringen tillasätta en statlig utredning och sanktioner mot Ryssland uteblev. Den brittiska regeringens slapphänta hantering av denna aggressiva utmaning var förvånande, men man ville uppenbarligen inte stöta sig med Kreml. Goda relationer med Moskva var viktigare än mordet på en brittisk medborgare i Storbritannien.
Stegvis förändrades mentaliteten i Westminster och hårdnade samtalstonen. Kriget i Georgien i augusti 2008 och framförallt ryska inblandningen i östra Ukraina ledde till en mer förbehållsam inställning bland politiska ledare. Men först efter Rysslands annektering av Krim, våren 2014, uppstod en allvarlig köldknäpp. Några månader senare satte Theresa May igång den statliga Litvinenko-utredningen.
Drygt ett år efter giftmordet på Litvinenko dog miljardären Badri Patarkatsisjvili helt oväntad av hjärtinfarkt i sitt hem i sydöstra England. Han hade hjälpt Putin till makten men kom i gräl med honom och anklagades därefter för bedrägeri. Badri deltog i presidentvalet i sitt hemland Georgien, en månad innan han dog. Är det bara en tillfällighet att Andrej Lugovoj, Litvinenkos mördare, skötte Patarkatsisjvilis säkerhetsarrangemang?
I mars 2012 föll den 43-årige ryske visselblåsaren Alexandr Perepilitjnij död ner efter en joggingrunda. Rättsläkaren slog fast att han dog en naturlig död, men hans livsförsäkr-ingsbolag anlitade en ansedd botanist som i affärsmannens mage hittade spår av gelsemium, en växt som kan utlösa hjärtinfarkt. Perepilitjnij hade fått asyl i England efter att ha avslöjat hur ryska statstjänstemän plundrade skattepengar som sattes in på schweiziska konton. Boris Berezovskij hittades i mars 2013 i sitt badrum med en halsduk runt halsen. Han påstods ha begått självmord, men enligt vänner far han inte deprimerad och lämnade inte ett avskedsbrev. Kanske hade han hotat Putin allt för många gånger med att han planerade en statskupp?
Nervgiftsattacken i Salisbury förändrade allt. Den brittiska regeringen blundade länge för penningtvättandet i huvudstadens finanscentrum och tillät oligarker att utnyttja skattekryphål. I oktober 2018 beskyllde den brittiska utrikesministern Jeremy Hunt ryssarna för att försöka undergräva den internationella stabiliteten och störa val genom att sprida desinformation. Chefen för Storbritanniens cybersäkerhetsmyndighet (GCHQ) förklarade att Ryssland är Storbritanniens skickligaste fiende i cyberrymden.
Ryssland hade på nytt, officiellt, blivit en av landets värsta fienden.
I juli 2020 införde Storbritannien den s.k Magnitskij-lagen som även diskuteras i svenska Riksdagen, och utrikesminister Dominic Raab talade klarspråk i parlamentet:
“I dag skickar den här regeringen ett mycket tydligt meddelande å det brittiska folkets vägnar, om att de med blod på sina händer, banditerna, despoterna, kumpanerna och diktatorerna inte kommer att vara fria att valsa in i landet för att köpa egendom på King’s Road, för att julhandla i Knightsbridge, eller ärligt talat att sippra smutsiga pengar genom brittiska banker eller andra finansinstitutioner.”
Striktare visumkrav för ryssar introducerades och Londongrad stängde sina portar för oligarker som hade samröre med Kreml.
Ett spänt och farligt läge
Nervgiftsattacken i Salisbury ledde till ett spänt och farligt läge. Rysland hade använt ett massförstörelsevapen på brittisk mark. Somliga experter jag talat med tror att nervgifts-attacken var avsedd att vara en varningssignal: det finns inget gömställe där en rysk förrädare och avhoppare kan känna sig säker. Mordförsöket var en maktuppvisning och avsikten var att demonstrera att den ryska underrättelsetjänsten kan slå till var som helst, när som helst.
Utrikesminister Sergej Lavrov och ryska medier beskyllde den brittiska underrättelsetjänsten för att ha organiserat attacken för att förhindra fotbolls-VM i Ryssland. Man förnekade att novitjok existerade i Ryssland. Putin förklarade att om det verkligen skulle ha varit ryska agenter som utförde dådet, då skulle Skripals inte ha överlevt. Storbritanniens underrättelsetjänst hade utfört komplotten för att kunna beskylla Ryssland.
Rysssarnas desinforationskampanjer hade tidigare varit ganska framgångrika. De hade påverkat presidentsvalet 2016 i USA och ryska nättroll hade varit mycket aktiva (på Twitter) inför brexitomröstningen i Storbritannien. GRU har pekats ut som ansvarig för dataintrång, storskaliga påverkansattacker och hybridkrig.
Hackergrupper som Fancy Bear, APT28 och Pawnstorm har ganska skickligt, ofta genom internetplattformar och sociala medier, först uppmuntrat och sedan försökt utnyttja oenighet EU-medlemstaterna emellan. Men Kremls maktuppvisning i Salisbury slog slint och ledde till större sammanhållning inom EU. De ekonomiska sanktionerna som EU och USA redan tidigare hade infört, med anledning av den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol, förlängdes. Hur stor inverkan dessa sanktioner har haft rent ekonomiskt är svårt att bedöma, men Ryssland har isolerats. Storbritannien introducerade dessutom åtgärder mot penningtvätt och i dag måste man kunna bevisa att pengar som överförs från utländska konton är legitimt intjänade.
Men förra årets giftattack mot oppositionledaren Aleksej Navalnyi och gripandet när han återvände till Moskva är ytterligare bevis för att Putin inte bryr sig det minsta om EU och USA:s sanktioner.
Den ömsesidiga misstron mellan Ryssland och ledande västmakter har ökat sedan nervgiftsattacken i Salisbury. Vi befinner oss enligt somliga experter i en mycket farligare fas för att de underförstådda reglerna och gränsdragningarna som gjorde Kalla Kriget någorlunda stabilt, denna gång inte har upprättats.