Medeltiden brottades med samma problem som i dag
Utmaningarna under Europas medeltid påminner om dagens
spänningar: pandemier, massmigration, klimatförändring och teknologiska språng.
FACKLITTERATUR
Makten och heligheten –
En berättelse om Europas medeltid
Dan Jones
Historiska Media, 752 sidor
Dödens triumf är en medeltida freskomålning. Den brittiske historikern Dan Jones har skrivit en populärhistorisk bok om den förmodat ”mörka” medeltiden.
FOTO: WIKIMEDIA COMMONS
Ordet ”medeltida” används ofta som en nedsättande term. Varför frammanar medeltiden hos de flesta människor bilder av en mörk, vidskeplig, primitiv och korrumperad epok? Var den nästan tusenåriga perioden mellan Roms skövling och reformationens födelse verkligen så extremt våldsam, pestdrabbad och barbarisk?
Javisst, men är det inte så att vi i Europa och Asien under de senaste 120 åren sett nästan (?) lika mycket blodsutgjutelse, som under någon medeltida period?
Boken Makten och heligheten – En berättelse om Europas medeltid försöker inte ge en förskönad bild av epoken. Den brittiske medeltidshistorikern och sportjournalisten Dan Jones har tidigare skrivit böcker om engelska kungadynastier, gjort en tv-dokumentär om ”Englands blodigaste historia” och en lång tv-serie om borgar och fästningar i det brittiska öriket.
Jones vet att en anekdot kan avslöja mer om människan bakom härskaren, krigsherren, munken, sjöfararen, renässanskonstnären eller en protestantisk rebell än en hel mängd åratal och fakta. Han använder humor och drar paralleller mellan medeltida händelser och nutida begrepp som “wokeism”, cancelkultur och klimatflyktingar.
Uppstartsmunkar i munkjackor
Ett utmärkt exempel är skolastikern och poeten Peter Abélard (1079–1142) som under lektionstid förförde Hélouise, en 19 år yngre elev. Hon födde en son och paret gifte sig i hemlighet, men hennes rasande farbror tog lagen i egna händer och lät torpeder kastrera den lärde filosofen.
Därefter såg den cisterciensiske teologen Bernard av Clairvaux till att Abélard blev “cancelled” och hans rykte drogs i smutsen.
I samma utmärkta kapitel om munkarna jämför Jones också Benediktinerordens enorma kloster i Cluny och deras verksamhet med uppstartsföretag av i dag. Abbotarna frotterade sig med kungar, påvar och andra ledarfigurer och var skickliga utövare av mjuk makt. Benediktinernas extraterritoriella räckvidd, utnyttjandet av (sociala) nätverk och smarta investeringar i utposter utmed pilgrimsvägarna som ledde till Santiago del Compostela påminner om Facebook och Amazons nutida metoder, skriver Jones.
Hunner som klimatflyktingar?
Ibland kan det bli för många namn på sekulära och religiösa makthavare, men som den skicklige populär- historiker Jones är, kompenserar han det genom att i varje kapitel ge fördjupad kunskap kring en eller två figurer. Som bokens titel anger står Europa i medelpunkten, men även barbarerna, mongolerna och araberna behandlas ganska utförligt. Barbar var till en början en beteckning för alla folkslag som varken var greker eller romare. Senare blev det en benämning för grymma, ickekristna, ociviliserade folk.
Hunnernas hemvist och språk (de var illitterata) förblir ett mysterium, men historiker är ense om att en långvarig period av torka i östra Centralasien tvingade dessa beridna nomader att leta efter grönare betesängar.
Kung Attilas (406–453) ryttare satte med sina effektiva pilbågar skräck i alla andra barbarer, vandaler och goter, men kanske de i grunden själva var en hel massa desperata och ovanligt aggressiva klimatflyktingar.
Förebild för Napoleons lagbok
Ett av de intressantaste kapitlen handlar om den bysantinske kejsaren Justinianus (482–565) som gav uppdraget att bygga den monumentala basilikan Hagia Sofia och lät kodifiera romarnas civilrätt. Det imponerande resultatet var standardverket Corpus juris civilis som återupptäcktes 500 år senare och som tjänade som förebild för Napoleons lagbok och följaktligen den nuvarande rättsordningen i flera västerländska länder.
Justinianus maka kejsarinnan Theodora är en av få kvinnor som i boken inte bara finns med i kulisserna. Hon var en politiskt skarpsinnig och framför allt modig medregent. I gamla lexikon står det att hon var hippodromartist innan hon träffade kejsaren, men den samtida senatorn och krönikören Prokopios beskriver henne som skådespelare, dansare och prostituerad, ett ondskefullt rykte hon aldrig lyckades skaka av sig.
Vikingarna får nöja sig med att figurera i ett kapitel som annars huvudsakligen handlar om frankerna. Medeltida pandemier och dess ekonomiska följdverkningar får inte heller den uppmärksamhet som digerdöden brukar ägnas i dylika historiska översiktsverk.
Vi är medeltidens arvtagare
Naturligtvis dikterar Dan Jones egen bakgrund valet av ämnesområden och historiska personer. Han fokuserar
på den första engelska guldåldern som inträffade på 1300-talet när ull från Cotswold var det vita
guldet. Det känns helt berättigat att uppmärksamma William Marshal (1146–1219), som tjänade under fem
engelska kungar och var en oövervinnelig stjärna i tornerspel. Hans kallades för ”den främste riddaren
som någonsin har levt” och ännu som 70-åring red han en sista gång ut i strid. Genom en dotterdotter är William även förfader till alla engelska
monarker efter Henrik VIII.
Vi är onekligen medeltidens arvtagare. Våldet som vi nu upplever på olika håll i Europa och Mellanöstern påminner om brutaliteterna och förstörelsen som förekom både under den första (455) och den andra allvarliga
skövlingen av Rom (1527).
En engelsk historiker på 1500-
talet kallade denna långa period för The Middle Ages (mellantiden) och
det är egentligen först på 1800-talet som man börjar tala om den ofta misstolkade ”mörka” medeltiden.
Men var den perioden verkligen mycket mörkare än vad vi ser i dag i Ukraina och Israel-Palestina?
Albert Ehrnrooth