Kultur

Hansan var mycket medeltida och protomodern, samtidigt
På medeltiden var det gränsöverskridande handelsnätverket vid namn Hansan en ekonomisk stormakt i Nordeuropa. Man verkade profitsuget, innovativt och fredsfrämjande.

FACKLITTERATUR
Dick Harrison
Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall Historiska Media (2024), 543 sidor

I flera hundra år var Hansan Nordeuropas viktigaste handelsförbund. Under hela medeltiden hade nordtyska och baltiska medlemsstäder praktiskt taget monopolställning inom långväga östhandeln. Tyska köpmän skeppade koppar, järnmalm och sill västerut från Sverige. Från Finland fraktades sältran, pälsvaror och smör, från Ryssland honung och vax, från Baltikum spannmål och lin. Rhenskt vin och tyskt öl var också populära exportvaror. Hansestäderna importerade i sin tur engelsk ull, franskt salt, fina tyger från Nederländerna och andra svåråtkomliga lyxvaror från Medelhavets länder.
Nästan alla städer kring Östersjön och även tiotals städer längs floder i Tyskland, Nederländerna, Polen och Livland var aktiva medlemmar i Hansan. Under storhetstiden (1300-talet) var fler än 70 städer knutna till organisationen. I London, Brygge, Bergen och Novgorod hade Hansan dessutom faktorier som tidvis fungerade mycket väl. Sammanhållningen inom förbundet var under längre perioder beundransvärd och öst och väst förenades i gränsöverskridande samarbeten.
EU-föregångare?
Hansan framställs ibland som en föregångare till EU. Här finns likheter med Europas kulturella sammanväxande i vår egen tid – men likaså många olikheter. Handelsförbundet hade varken ett permanent styrande organ, ämbetsmän eller en domstol. Medlemsstädernas representanter samlades ibland till Hansadagar där man kunde lösa interna konflikter, diskutera handelspolitik och koordinera samarbetet i militära och säkerhetsfrågor. Men dessa möten organiserades ganska oregelbundet och nästan alltid i Lübeck.
Trots att Hansan var inblandad i flera strider, krig och kaperier, förfogade organisationen varken över armé eller flotta. Hansans bankirer var långivare åt furstar, biskopar, en engelsk kung och en tysk-romersk kejsare.
Utan Lübecks skydd och finansiella stöd skulle Gustav Vasa förmodligen aldrig ha lyckats organisera upproret mot Kristian II. När Gustav Vasa kom till makten fick Hansan ökade handelsprivilegier i Sverige, men de upphävdes efter att kungen hade stärkt greppet om landet.
Tyskarnas kapital, kunskap och kultur påverkade den relativt snabba välståndsökningen och urbaniseringen i Sverige och Finland. Torg, tegelstenskyrkor, rådhus och även hamnar kring Östersjön byggdes under senmedeltiden ofta efter den tyska byggnadsstilens mönster. Lågtyskan var i flera hundra år lingua franca i Åbo, Stockholm, Visby, Polen och Baltikum där de förnämsta handelsmännen var tyskar. Ingen finländsk stad tillhörde förbundet, men handeln mellan hansestaden Reval (Tallinn) och finska kuststäder var mycket livlig.
Äntligen på svenska
Det finns gott om böcker på tyska om handelsnätverket och även en hel del på engelska. Men Dick HarrisonsHansan, ett handelsimperiums uppgång och fall är den första allt-omfattande boken om organisationen skriven på svenska. Litteratur- och källförteckningen är imponerande.
Men Harrison har dessvärre en tendens att hamna på sidospår och störa skrivflödet med kringfakta, årtal och namn. Inledningsvis får vi ett kapitel om girighet (avaritia) som tar sin början i Nya Testamentet. Därefter följer en lektion i ”viktiga innovationer som banade väg för nyodling”, följd av ett kapitel om polaber, vagrier och obotriter. Inte nog med det, vi får dessutom ett utförligt avsnitt om korstågen mot Baltikum.
Först på sida 67 har vi äntligen anlänt till Lübeck, där Hansans vagga stod.
Visbys gynnsamma geografiska läge betydde att staden på 1200-talet var en viktig knutpunkt för handelsförbindelser mellan Lübeck, Riga, Reval och Novgorod.
Harrisons berättarglädje blir uppenbar när han skriver om splittringen mellan de gutniska bondeköpmännen och borgerskapet i Visby och den danske kungen Valdemar Atterdags utplåning av Gotlands manliga befolkning år 1361.
Några decennier senare intog nordtyska sjörövare (vitaliebröderna) staden och använde den som en bas för kaperier i Finska viken och södra Östersjön. Vitalianerna, som var lierade med Sveriges (tyska) kung Albrekt av Mecklenburg, härjade också i Österbotten där fästningen på Korsholm var deras tillhåll (1396–99). Kaperier utgjorde ett ständigt hot på Hansans handelsrutter och man försökte minimera risken för angrepp genom att segla i konvoj.
Bråk kring Londonkontor
I Norden förknippar man kanske inte London med Hansan, men Harrison gör klart varför Steelyard var ett så viktigt handelskontor. Termen Hansa förekommer första gången i ett engelskt dokument. Henrik III gav 1266 tyska handelsmän från Hamburg rätt att bilda en ”hansa” i England. Lybeckska köpmän fick året därpå skaffa en fastighet (Gildehalle) i London.
Handelskontoret, som kallades Steelyard (Stalhof), var ett ganska stort muromgärdat område på Themsens vänstra strand med magasin och bostäder för ett 20-tal köpmän. Kvinnor portades och hanseaterna var tvungna att leva ett nästan monastiskt liv under sina vistelser i England. Tyskarna gjorde goda affärer i London genom att importera vax från Baltikum och exportera textilier från England. Naturligtvis blev det också bråk om tullar och krav på ömsesidiga rättigheter för det engelska handelsförbundet, the Merchant Adventurers, som satte press på Henry VIII att upphäva Hansans exklusiva franchise-avtal. Till slut hörsammade drottning Elizabeth I engelsmännens önskemål och 1598 stängdes Hansans Londonkontor.
Flera spår står kvar än i dag
Brygge förblev länge Nordsjökustens viktigaste stapelplats för Östersjöområdets varor och Hansans logistiska knutpunkt. Dessutom hade Flandern det största utbudet på de lyxigaste tygsorter som var mycket eftertraktade av rika Nordbor. Harrison påpekar att det inte var trettioåriga kriget, utan snarare intern splittring och innovativa nederländska handelsmetoder som blev dödsstöten för Hansan. Amsterdam som aldrig var medlem i Hanseförbundet, började mot slutet av 1500-talet undergräva förbundets monopol på spannmålshandeln. Holländarna var även duktiga på sillkonservering och ölbryggning.
De tog dessutom mindre betalt än hanseaterna för att skeppa varor. Efter bildandet av Nederländska Ostindiska Kompaniet (1602), och den därpå följande fjärrhandeln, blev Nederländerna Europas ledande handels- och sjöfartsnation, en position landet behöll i mer än ett halvsekel. Hansans insatser har haft stor betydelse för Östersjöområdets ekonomiska, kulturella och rättsliga utveckling. Förbundet bidrog till etableringen av internationella skyddsmekanismer för köpmän, sjörätt, dubbel bokföring och nya banksystem. Hävdvunnen praxis tillämpades för att förbättra navigationsmetoder och skeppsbyggnadsteknik. Idag kan man fortfarande i många städers arkitektur upptäcka handelsnätverkets påverkan och som bekant har svenska språket berikats med flera lånord från tyskan.
Trots mina invändningar måste Dick Harrisons bok om Hansan betraktas som ett betydelsefullt standardverk. Inte minst för att det är det första verket om Europas första riktiga handelsförbund skrivet på svenska.
Albert Ehrnrooth