I fyrtio år skrev min mamma, Innet Iza Helena Ehrnrooth, född Gadolin, för Hufvudstadsbladet från Holland, där hon bodde i nästan 50 år. Hon rapporterade även för kvällstidningen Nya Pressen från de olympiska vinter-och sommarspelen under 1960 och 70-talen. Vid fotbolls–VM i Mexiko 1970 var hon så gott som den enda kvinnliga korrespondenten.

Turun Sanomat publicerade också flera av hennes texter som översattes från svenska till finska. Hon skrev dessutom ibland för veckotidningar som Damernas Värld.

Det märkliga var att min mors trots sin bristande holländska lyckades få deltidsarbete på landets största dagstidning De Telegraaf.Arbetet passade som hand i handske: hon var reporter på en society kolumn, vilket innebar att hon bevakade ambassadfester, åt gourmetmiddagar – själv tyckte hon inte om att laga mat – besökte slott, herresäten, vingårdar och baler. Hon var en minst sagt parant kvinna och älskade att umgås med framgångsrika, inflytelserika och kungliga personligheter.

Jag spelade in några samtal med min mor bara några veckor innan hon gick bort. Men i efterhand har jag insett att jag långt tidigare borde ha bandat hennes underbara historier och skrönor om hennes egna äventyr och hela den stora, tjocka släkten.