Albert Ehrnrooth | | Journalist

Shakespeares texter är musik

A painting of William Shakespeare, believed to be the only authentic image of the Bard made during his life.A painting of William Shakespeare, believed to be the only authentic image of the Bard made during his life.

I år har det gått 400 år sedan William Shakespeare dog. Långt över 400 operor har komponerats till Shakespeares texter. Varför har Shakespeares pjäser varit en så viktig inspirationskälla för operatonsättare?

Numera deklamerar engelska skådespelare inte Shakespeares texter. Det har sina positiva och negativa sidor. Alltför många unga skådisar tycks tro att bara man mumlar de jambiska versraderna i hipsterskägget eller bryter upp versmåttets struktur så låter texten mer naturalistisk. Men Shakepeares pjäser var aldrig avsedda att låta realistiska.

Jag är övertygad om att vissa monologer och passager borde framföras med tanke på språkets musikalitet. Visst, John Gielguds (1904 - 2000) sjungande intonation låter idag ganska föråldrad, men jag hoppas att hans välartikulerade tolkningar inte glöms bort fullständigt. Gielgud hade nämligen en poäng. Shakespeares texter innehåller ofta ett inneboende musikaliskt värde som också hjälper att göra dem begripliga för en nutida publik.

Det skulle vara fel att bara betrakta musiken i pjäserna som ett underhållande mellanspel. I Köpmannen i Venedig förklarar Lorenzo för köpmannens dotter att man inte kan lite på människor som inte berörs av musik.

“The man that hath no music in himself,
Nor is not moved with concord of sweet sounds,
Is fit for treasons, stratagems, and spoils;
The motions of his spirit are dull as night
And his affections dark as Erebus.
Let no such man be trusted. Mark the music.

Den man, som ej inom sig har musik
Och icke rörs av sköna toners endräkt,
Är böjd för svek, förräderi och rov;
Hans andes verksamhet är stum som natten,
Och hans begär är svarta som en avgrund;
Tro ingen sådan man!”

(ur Stora citatboken av Gösta Åberg)

Vid det här laget har det komponerats långt över 400 operor, musikaler och litterära musikspektakel som är baserade på verk av Shakespeare. I de flesta av hans drygt 30 pjäser förekommer det åtminstone någon sång- och/eller musikinslag.

I många berömda musikstycken som har komponerats med en Shakespearepjäs i tankarna förekommer det inga ord, men t.ex. i Stormen, En midsommarnattsdröm och Trettondagsafton utgör musiken en väsentlig del av handlingen. Kompositörer och librettister har naturligtvis främst fascinerats av Stratfordbardens intriger och rollfigurer. Dessutom har språkets musikalitet alltid lockat.

Att tonsätta Shakespeare och sedan dö

 Giuseppe Verdi på sin dödsbädd. Skiss av Adolfo Horenstein Bild: Albert Ehrnrooth Giuseppe Verdi på sin dödsbädd. Skiss av Adolfo Horenstein Bild: Albert Ehrnrooth

Ett intressant sammanträffande är att flera operakompositörer avslutade sin musikaliska karriär med att tonsätta en text som var baserad på en eller flera Shakespearepjäser. En av dem var var Giuseppe Verdi. Jag skriver ”flera” eftersom Verdis Falstaff har ett libretto som tar avstamp i de tre pjäserna som inkluderar den skrupelfria men samtidigt charmige Sir John (Henrik IV, del 1 & 2 och Muntra fruarna i Windsor).

När man besöker Villa Verdi i Sant'Agata, där tonsättaren skrev de flesta av sina verk, kan man inte låta bli att lägga märke till Shakespeares porträtt. På bokhyllorna hittar man dramatikerns verk på italienska och även en engelsk upplaga, som Giuseppes hustru läste.

 Verdis hem Sant' Agata, med bild av Shakespeare på väggen (nere till höger) Bild: Albert Ehrnrooth  Verdis hem Sant' Agata, med bild av Shakespeare på väggen (nere till höger) Bild: Albert Ehrnrooth

Verdi hade egentligen tänkt att Otello (1887) skulle bli hans avsked från operascenen. Tonsättaren hade inget mer att bevisa. Nja... den ytterst begåvade librettisten Arrigo Boito (som även skrev Otellolibrettot) visste att den nästan 80-årige Verdi aldrig hade lyckats med att komponera en komedi. Han hade en gång tidigare skrivit en opera buffa, men det var inte långt efter att hans fru och båda barnen hade dött. Inte att undra på att Un giorno di regno (1840) blev en fullständig flopp.

Boito fick rätt. Verdi kunde inte motstå utmaningen och Falstaff (1893) räknas idag till hans allra bästa och nydanande verk. Slutfugan hör till det bästa Italiens musikaliske landsfader någonsin komponerade:

“Allting är skoj på jorden.
Man själv är en toker.
Ingen är riktigt kloker.
Men skrattar bäst som skrattar sist.”

(översättning : Alf Henrikson)

Epilog

Jean Sibelius' nästsista orkesterverk var scenmusiken till Stormen (1927). Axel Carpelan som under en längre period både ordnade ekonomiskt stöd åt Sibelius och föreslog många kompositionsprojekt, skrev redan ett kvartsekel innan Stormens tillkomst:

“Hör nu herr S., borde Ni inte någon gång rikta Er uppmärksamhet mot Shakespeares dramer ... Stormen borde vara lämplig just för Er: Prospero (trollkarlen), Miranda, jordens och luftens andar m.m..”

Man brukar betrakta Stormen som Shakespeares avsked till scenkonsten. Till slut begraver Prospero ju sin trollstav. Ärligt talat tror jag inte att Sibelius avsiktligt såg sin scenmusik som ett farväl (han hade ju redan påbörjat sin åttonde symfoni), men han identifierade sig helt säkert med den åldrande Prospero.

För några år sedan frågade jag en av våra främsta Sibeliusambassadörer, Leif Segerstam, om han betraktar Stormen som en svanesång. Lyssna här på Segerstams ganska komplicerade svar – kunskaper i musikteori hjälper för att hänga med i svängarna. Hans finurliga teori förklarar varför Sibelius preciserade att Berceusen och några andra stycken från Stormen skulle spelas på hans begravning.

Dokumenterat: Att tonsätta Shakespeare och sedan dö sänds på söndagen 17.1 kl 9:03 i Radio Vega, och finns efter det på Arenan.

I programmet ingår en intervju med Russ McDonald, professor i engelsk renässanslitteratur vid University of London.

Programledare och manusförfattare: Albert Ehrnrooth Ljudbild: Lindyanne

www.albertehrnrooth.com

Back to top